Svarvstugan

Svarvarna och spinnrockstillverkningen i Hjulbäck

svarvstuganI den kulturlitterära samlingen om Dalarna nämns byn Hjulbäck som en intressant kulturbygd genom sin omfattande tillverkning av svarvade trampspinnrockar.

Denna svarvkonst utfördes vid de vattenhjulsdrivna svarvarna i svarvstugorna utefter bäckarna i byn. Det största vattendraget genom byn har fått namnet Hjulbäcken genom sin koncentration av vattenhjul för svarvarna.

Tillverkningen av spinnrockar utvecklades som ett komplement till den försörjning man fick från den traditionella jordbruksskötseln. En bidragande orsak till utvecklingen kan även tänkas vara att byn låg långt från fäbodarna.

Dessa var i allmänhet belägna väster om Siljansnäs. Fäboden var ju även den ett tillägg till jordbruket hemma i byarna. I andra delar av Dalarna utvecklades andra hantverk. Således tillverkades moraklockor i Mora, slipstenar i Älvdalen och byn Laknäs i Leksand var känd för sin murtegeltillverkning.

Svarvstugorna

När den första svarvstugan byggdes i Hjulbäck är obekant. Svarvkonsten i Hjulbäck fanns redan i slutet av 1600-talet, varför man kan anta att den första svarvstugan byggdes i början av 1700-talet. Svarvningen utfördes i huvudsak i dessa svarvstugor, där även tramp svarven kom till användning när flödet i vattendragen sinade. De flesta svarvstugorna låg utefter Hjulbäcken i norra delen av byn.

På storskifteskartan från 1826 finns sju stycken svarvstugor markerade. Enligt berättelser från äldre bybor har det även funnits svarvstugor utefter Gubbars-bäcken och Gjers-bäcken i södra delen av byn. Antalet svarvstugor som funnits i byn, finns det olika uppgifter om.

I anteckningar från Hembygdsföreningen år 1975 har det funnits 20 stycken svarvstugor i Hjulbäck. Men enligt uppgifter hämtade ur Sällsamheter i Siljansbygden av Eva Burman har det som mest funnits 11 stycken svarvstugor i byn. I den inventering som bycirkeln utfört utefter Hjulbäcken mellan Siljan och Älgbanan har man konstaterat nio stycken svarvstugor. Dessa platser har markerats med skyltar.

Man var beroende av ett jämt vattenflöde till vattenhjulen som drev svarvarna. Det var under snösmältningen och den efterföljande vårfloden som de vattenhjulsdrivna svarvarna var i verksamhet. För att förlänga tillgängligheten av vattenflödet byggdes en damm – Alldammen – i den norra delen av byn. Dessutom byggdes en mindre dammanläggning uppströms vid varje svarvstuga. Vid den inventering som bycirkeln utfört har man också funnit och markerat två stycken skvaltkvarnar utefter Hjulbäcken. Viss del av verksamheten bedrevs hemma på gården, särskilt vintertid, varvid trampsvarven kom till användning.